Jul
Jul jul jävla jul!
Det finns få tider på året som jag hatar lika mycket som julen. Allt ska vara så otroligt uppstyrt, fint och duktigt. Alla familjer försöker täcka sina fönster med julpynt och låtsassnö så att ingen ska kunna se in på deras misär. Visst, det finns familjer som har det så där mysigt som de har det på lilla huset på prärien, men i många fall tror jag att den förväntade glädjen och myset slår över och förstör allt istället. Famlijemiddagar där alla ska dra upp allt gammalt skit om varann så fort dom får i sig några snapsar, (För man måste ju vara full på julafton och sill kräver att man dricker snaps.) pappor som blir för fulla (det är nog oftast papporna) och visar sin kärlek till frun på det hårda sättet, barn som blir besvikna för att dom inte får julklapparna dom vill ha och mammor som med tårar i ögonen och blåmärken på armarna plockar undan efter julfesten. Men lik förbannat ska familjen på juldagen låtsas att allt är perfekt. Ungarna låtsas tycka om sina leksaker, pappan sover (för att han faktiskt är trött och behöver vila lite nu när han är ledig) och mamman drar skamset ner t-shirtärmen lite så att inte blåmärkena ska synas.
Nu har ju jag sån tur att jag aldrig sett en sån familj med egna ögon (förutom besvikelsen över julklapparna). Men bara vetskapen om att det finns sådana familjer får mig att hata julen lite extra.
Jo, jag vet att det inns familjer som har det så året om, men jag ville bara.. Äh, jag vet inte riktigt vad jag menar.
Hela eländet börjar nog en stund innan jul egentligen, kanske redan i oktober, eller när det nu är alla affärer ska börja julskylta. Det räcker med att affärerna får upp en jullampa så fylls varenda affär till bristningsgränsen med folk. Då är det inte vilket folk som helst, det är folk som alltid går för sakta och inte har en aning om vad dom vill ha. Alla dessa människor borde ha en smäll på käften och en kurs i hur man går i affärer. Det är ganska enkelt egentligen, man går in i affären tar det man ska ha, betalar och går ut. Vet man inte vet man inte vilken färg man passar bäst i eller vilken storlek man har ska man förbjudas att gå in i affärerna.
Till nästa jul ska jag köpa alla julklappar på nätet, då slipper jag alla människor.
Sen finns det människorna som envisas med julpynt. Jag har aldrig varit något stort fan av julpynt. Innan jag träffade Anna hade jag en julljusstake i köksfönstret som fungerade som fönsterlampa året om och en röd gris i trä som vaktade min dator. Mer än så behövdes inte. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan köpa en massa glitter o grejer för flera tusen för att det sen ska ligga nedpackat i nån kartong i källaren elva månader om året. Det konstiga med jul är att alla blir smittade av "julstämningen". Det spelar ingen roll vem man är, till och med miljöaktivister är med och bidrar till denna enorma el-karusell. Enligt nån lista jag har sett så använder den normala familjen el för 140:- under jul, ta det då gånger alla hushåll som håller på med skiten så blir det en hel del och lägg då till all el som alla kommuner slösar när dom ska pynta hela stan med lampjävlar.
Jag slår vad om att det finns en hel del hjälporganisationer som skulle ha bra mycket mer nytta av pengarna än vattenfall (eller vilket elbolag man nu använder).
Men men, det är lätt att var arg och hatisk i februari. Jag vet ju att i december kommer jag att trängas bland folk, pynta gran och fönster, tända ett ljus varje söndag för att hylla Jesus födelse, äta enorma mängder mat på julafton, ge bort julklpappar som säkert någon kommer att bli besviken över och vakna upp ur julhypnosen i februari och tänka "nästa gång ska du få juljävel, nästa gång.."
Det finns få tider på året som jag hatar lika mycket som julen. Allt ska vara så otroligt uppstyrt, fint och duktigt. Alla familjer försöker täcka sina fönster med julpynt och låtsassnö så att ingen ska kunna se in på deras misär. Visst, det finns familjer som har det så där mysigt som de har det på lilla huset på prärien, men i många fall tror jag att den förväntade glädjen och myset slår över och förstör allt istället. Famlijemiddagar där alla ska dra upp allt gammalt skit om varann så fort dom får i sig några snapsar, (För man måste ju vara full på julafton och sill kräver att man dricker snaps.) pappor som blir för fulla (det är nog oftast papporna) och visar sin kärlek till frun på det hårda sättet, barn som blir besvikna för att dom inte får julklapparna dom vill ha och mammor som med tårar i ögonen och blåmärken på armarna plockar undan efter julfesten. Men lik förbannat ska familjen på juldagen låtsas att allt är perfekt. Ungarna låtsas tycka om sina leksaker, pappan sover (för att han faktiskt är trött och behöver vila lite nu när han är ledig) och mamman drar skamset ner t-shirtärmen lite så att inte blåmärkena ska synas.
Nu har ju jag sån tur att jag aldrig sett en sån familj med egna ögon (förutom besvikelsen över julklapparna). Men bara vetskapen om att det finns sådana familjer får mig att hata julen lite extra.
Jo, jag vet att det inns familjer som har det så året om, men jag ville bara.. Äh, jag vet inte riktigt vad jag menar.
Hela eländet börjar nog en stund innan jul egentligen, kanske redan i oktober, eller när det nu är alla affärer ska börja julskylta. Det räcker med att affärerna får upp en jullampa så fylls varenda affär till bristningsgränsen med folk. Då är det inte vilket folk som helst, det är folk som alltid går för sakta och inte har en aning om vad dom vill ha. Alla dessa människor borde ha en smäll på käften och en kurs i hur man går i affärer. Det är ganska enkelt egentligen, man går in i affären tar det man ska ha, betalar och går ut. Vet man inte vet man inte vilken färg man passar bäst i eller vilken storlek man har ska man förbjudas att gå in i affärerna.
Till nästa jul ska jag köpa alla julklappar på nätet, då slipper jag alla människor.
Sen finns det människorna som envisas med julpynt. Jag har aldrig varit något stort fan av julpynt. Innan jag träffade Anna hade jag en julljusstake i köksfönstret som fungerade som fönsterlampa året om och en röd gris i trä som vaktade min dator. Mer än så behövdes inte. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan köpa en massa glitter o grejer för flera tusen för att det sen ska ligga nedpackat i nån kartong i källaren elva månader om året. Det konstiga med jul är att alla blir smittade av "julstämningen". Det spelar ingen roll vem man är, till och med miljöaktivister är med och bidrar till denna enorma el-karusell. Enligt nån lista jag har sett så använder den normala familjen el för 140:- under jul, ta det då gånger alla hushåll som håller på med skiten så blir det en hel del och lägg då till all el som alla kommuner slösar när dom ska pynta hela stan med lampjävlar.
Jag slår vad om att det finns en hel del hjälporganisationer som skulle ha bra mycket mer nytta av pengarna än vattenfall (eller vilket elbolag man nu använder).
Men men, det är lätt att var arg och hatisk i februari. Jag vet ju att i december kommer jag att trängas bland folk, pynta gran och fönster, tända ett ljus varje söndag för att hylla Jesus födelse, äta enorma mängder mat på julafton, ge bort julklpappar som säkert någon kommer att bli besviken över och vakna upp ur julhypnosen i februari och tänka "nästa gång ska du få juljävel, nästa gång.."
